Missa
inte:
Gratis
provex!
Special
om grönmassa!
Värvarpremier!
Adresser
till fröfirmor
Gratis
rådgivning
Natur
och Trädgård
Bokförlag
Dormen Bäcklunda 157
716 94 Mullhyttan
Tel: 0585-40044
Mob: 070-6867519
Mail: info@naturochtradgard.se
Senast ändrad
2010-03-03
Copyright © 2005,
Natur och Trädgård Bokförlag
Webbproduktion
Benny Stockman |
|

Plantera
vitkål på 1,5 m hög sandbädd. Plantera 3 eller
5 vitkålsplantor på toppen av sandhögen, täck med gräsklipp
mellan plantorna. Vattna 2-3 gånger i veckan den första månaden,
därefter vid behov.
Foto: Eva Åkerstedt
Boken om
marktäckning - och om odling i sand
av Nils Åkerstedt
Kapitel 4
Odling
i sand och i gräsmatta
Tack
vare sand och marktäckningen är
det utöver i växthus och rabatter faktiskt möjligt att
odla nästan var som helst. Tack vare sanden går det att
skörda tidig potatis ändå tidigare. Kapitlet inleds
med grönsaksodling direkt i gräsmattan, möjligt tack
vare marktäckning.
Har man
odlat på samma plats i många år, kanske 15-20, är
det risk för att jorden kan vara i behov av vila. Man säger
att jorden är "trött", men det är endast på de
växtarter som har odlats på den aktuella platsen som jorden är
trött på. Helt nya arter går det bra att odla. Även
om man har tillämpat växelbruk exemplariskt så kan det
vara bra att efter 10-15 års odlande på en plats flytta trädgårdslandet
en liten bit.
Plantera i gräsmatta, gräsvall
m m
Om man tillämpar marktäckningsmetoden kan man börja odla direkt
i gräsmattan utan att först gräva om jorden och ta bort gräsrötterna.
Ja, det behöver inte vara en gräsmatta, det går lika bra att
börja en odling där det växer nässlor, kirskål och
andra svåra ogräs.
Utplanteringsväxter
första året
De växter man odlar första året måste då vara utplanteringsväxter
som t. ex. kål, selleri m. fl. växtarter som dragits upp i kruka så att
de har en jordklump. Men det går också att sätta potatis första
sommaren man börjar odla i gräsvall eller annan gräsbeväxt
mark.
När växterna skall planteras eller potatisen sättas klipps gräs
och örter så nära marken som möjligt. Sedan gör man
en grop i grästorven. Gropen behöver inte vara större än
jordklumpen eller bara så stor att potatisen går ner. Eftersom det
kan vara svårt att trycka till jorden så att det blir tätt intill
krukklumpen är det en fördel om man lägger en näve sand intill
varje planta och runt varje potatis. Därefter täcks ytan mellan plantorna
med ett 10-15 cm tjockt lager grönmassa. För att minska risken att
några av ursprungsväxterna skall komma upp mellan plantorna kan man
lägga tidningar först och sedan gräsklipp ovanpå.
Vid marktäckning i trädgårdslandet är det i vanliga fall
en fördel om gräsklippet eller grönmassan är kortklippt eller
finhackad, men när man lägger tidningar eller annat papper mellan växterna
kan även långt gräs användas som täckmaterial, men
då bör man lägga något tjockare. Efter en dryg månad
bör ett nytt lager grönmassa läggas ovanpå det föregående.
Sätter man potatis på detta sätt måste man noga se till
att täckmaterialet läggs nära intill potatisstånden och
tillräckligt tjockt för att förhindra ljuset att tränga ner
så att potatisen blir grön.
När grästorv och andra växtrötter förmultnar ger de
rikligt med näring till de odlade växterna och därför får
man oftast ett mycket bra växtresultat redan första sommaren när
man på detta sätt börjar odla på ny mark.
Det krävs oftast två års odlande innan man kan så i jorden
på den nya platsen, men om man t. ex. sätter kål första
sommaren och potatis andra går det utmärkt att så morötter
m m tredje sommaren.
Vill man inte utöka sin odlingsyta kan man för varje år så in
gräsfrö i lika stor del av trädgården som man odlar upp
gräsmattan, på detta sätt flyttas trädgårdslandet
till helt ny jord och risken för jordtrötthet minskar.
Viktigt marktäcka snarast efter plantering
Växter som planteras i trädgårdslandet, kål, purjo, selleri
m. fl, bör marktäckas genast efter planteringen. Det är många
fördelar med att lägga på grönmassa över jorden runt
de planterade växterna så fort som möjligt, dels så bevaras
fukten i jorden så bra att växterna inte behöver vattnas lika
mycket som växter vilka planteras i jord utan täckning, dels så växer
rötterna ut i den omgivande jorden mycket snabbt tack vare den jämna
fukten och temperaturen, dels så får de utplanterade växterna
bra med näring redan någon vecka efter täckningen och dels så förhindras
ogräset att växa.
Har man smått om grönmassa till en början så kan man först
lägga den närmast intill plantorna och sedan täcka det övriga
utrymmet mellan plantorna.
Blir det långvariga torrperioder bör grönmassan vattnas med spridare även
om inte växterna behöver vattnas. För att näringen från
täckmaterialet skall komma växterna tillgodo måste det hållas
fuktigt. I början av växtperioden, när inte växternas blast
skuggar marken, torkar täckmaterialet i ytan om man inte vattnar med någon
veckas mellanrum.
Studera växterna – hur mår de?
Genom att studera hur växterna utvecklas kan man snabbt se om det behövs
mera näring till någon viss växtart. Är bladverket klent
i växten eller ljusgrönt krävs det oftast mera kväve och
om man då lägger på ett nytt lager gräsklipp, eller strör
på lite torkat hönsgödsel och vattnar, så blir snart växterna
piggare.
Gödselvatten endast ett komplement
Man kan även gödselvattna med gödselvatten tillverkat på naturgödsel
och med nässelvatten, men man bör inte tillföra det mesta av näringen
i form av gödselvatten utan det skall endast användas som kompliment
till den ordinarie gödslingen med material rikt på organiskt bunden
näring. När man gödselvattnar tvingar man växterna att ta
upp den näring som är löst i vattnet. Vid för riklig tillförsel
av gödselvatten blir det lätt obalans i växterna på samma
sätt som det lätt blir med gödsling med konstgödsel.
Dessutom är risken för att näringen förorenar vattendrag
större när man gödselvattnar än när den tillförda
näringen endast kommer växterna tillgodo efterhand som livet i jorden
har bearbetat gräsklippet eller naturgödseln.
När försommaren är kall kan det ta en lång tid innan näringen
från täckmaterialet kommer växterna till godo och därför
bör man gödselvattna växterna ett par gånger för att
undvika näringsbrist. Och då passar det bra med nässelvatten.
Odling av grönsaker i sand
Att odla grönsaker i sand kan kanske uppfattas mera som en "kul grej" än
en allvarligt menad, praktisk odlingsmetod, men det finns en del tillfällen
då denna odlingsmetod är bra.
Man får tidigare skörd av t. ex. potatis, sallat, rädisor, morötter
m m vid odling i sand i förhållande till odling i jord. Man kan börja
odla på mark som är helt otjänlig för vanlig odling genom
att lägga 30-50 cm sand ovanpå befintlig mark, även om den består
av sten, blålera, stubbar från stora träd, kirskål och
andra besvärliga ogräsrötter. Man kan odla tidiga grönsaker
långt upp på fjällsluttningar. Man kan odla vid sommarstugor
som ligger på klippor vid havet, man kan odla i områden som uteslutande
har enbart sand i stället för jord.
Ju längre norrut man bor och ju kallare klimat man har desto större
fördel är det att kunna skörda lite potatis, sallat, dill och
morötter några veckor tidigare än vad som är möjligt
vid odling i jord.
Så här gör man:
På en lämplig plats där vårsolen kan belysa växterna
en stor del av dagen gör man en sandbädd som bör vara minst 30
cm djup, men gärna 50 cm eller mera. Man behöver inte ta bort grästorv
eller andra växtrötter som finns, utan sanden läggs direkt på marken.
Beroende av hur stor denna tidiga odlingsplats skall vara så gör man
en ram av bräder, stockar, sten eller vad som passar bäst.
Även om det finns en naturlig fördjupning i marken så är
det en stor fördel om denna sandbädd ligger högre än den
omgivande marken, för då uppvärms sanden snabbare på våren.
Är det snö på sandbädden när vårsolen börjar
värma i mars skottas den bort, och sedan täcks bädden med fiberduk. Även
om det är bar mark bör sandbädden täckas med fiberduk för
att odlandet skall kunna starta så tidigt som möjligt.
Skall potatis sättas i bädden bör sättpotatisen tagas in
till förgroning ca en månad innan den skall sättas. Här
i trakterna runt Sundsvall går det att sätta potatisen i sandbädd
från mitten av april om sandbädden ligger på en solig plats
och man är beredd att skydda blasten mot frostnätter när den tiden
kommer.
Starta potatisodlingen trots snödrivor
Jag har satt potatis i sandbädd ute när det har varit meterhöga
snödrivor på sidorna av bädden. När sanden blivit uppvärmd
så att den är 8-10° C varm kan man sätta potatisen. För
att utnyttja utrymmet bör den sättas med bara 20-25 cm avstånd
i båda riktningarna. Potatisen bör sättas ca 10 cm djupt och
därefter täcks bädden med fiberduk i dubbla lager. Är sanden
torr bör den vattnas, men inte för rikligt för då blir den
lätt för kall.
När blasten blivit 10-15 cm hög bör näring tillföras
. Det bästa är då att lägga på lagrat gräsklipp,
såvida man inte har färskt att tillgå. I nödfall kan naturgödsel
läggas på denna första omgång. Lagrat gräsklipp och
naturgödsel bör läggas i ett 5 cm tjockt lager, medan färskt
gräsklipp läggs ca 10 cm tjockt.
Efter 3-4 veckor bör en ny omgång läggas på, men nu bör
det vara endera färskt eller lagrat gräsklipp, naturgödsel går
inte lika bra. Det är bra att lägga på en tredje omgång
gräsklipp i början av maj, bl a för att det inte skall komma ljus
på potatisknölarna som ofta ligger ytligt i sanden.
Det är naturligtvis nödvändigt att täcka potatisblasten väl
mot frost, annars spolieras lätt hela odlingen.
Förkultivering och direktsådd
Skall man odla sallat i sandbädden är det enklast om man först
sår i små krukor så att plantorna har en liten jordklump när
de sätts i sandbädden.
Morötter, dill och rädisor kan sås direkt i sandbädden,
men man bör då först göra en 3-5 cm djup fåra i sanden
och fylla fåran med kompostjord eller blomjord tillverkad av sand och gräsklipp
så som tidigare beskrivits. Omedelbart efter sådden bör lagrat
gräsklipp läggas mellan raderna så att näringen finns på plats
när plantorna kommer upp. Men lägg på gräsklippet försiktigt
så att inte såraden täcks.
Efter gallring och utplantering av sallat läggs ett 10 cm tjockt lagrat
eller färskt gräsklipp mellan raderna. För sallat, dill och rädisor är
det tillräckligt med denna täckning, men för morötter behövs
det en omgång till 2-4 veckor efter gallringen. För att få bra
växtklimat bör fiberduk användas hela tiden.
Efter 3-4 års odlande i denna sandbädd finns det så mycket näring
kvar på våren att det räcker med en omgång täckmaterial,
som läggs på efter gallringen.
Odla bredvid smittad jord
Har man fått problem med klumprotsjuka, astersjuka eller andra problem
med sjukdomar i trädgårdslandet kan man lätt göra en odlingsplats
för de växtarter som inte längre kan odlas i den smittade jorden.
Det är vanligtvis kålrötter och andra kålväxter som
det brukar bli problem med efter många års odlande på samma
plats.
Det går då bra att lägga ett 30-50 cm djupt sandlager ovanpå marken
några meter från den smittade jorden. För att inte smittan från
trädgårdslandet skall föras över till sandodlingen får
man inte ta jord från trädgårdslandet när man skall dra
upp de växter som skall planteras i sanden. Man bör inte heller använda
kompostjord eftersom det kan finnas smitta kvar i kompostjorden, om komposten
inte har fungerat riktigt bra.
Även om det är möjligt att så kålrot i sanden är
det bättre att så i små krukor eller i fat, föra över
plantorna till små krukor och därefter sätta ut dem med jordklump
i sandbädden. Det räcker med en jordklump på 6-8 cm i diameter. Även
om man normalt inte förkultiverar kålrotsplantor så är
det lika enkelt att göra det som att dra upp plantor av vitkål, blomkål
m.m.
Den lämpligaste såjorden för denna plantuppdragning är den
man själv tillverkar av sand, gräsklipp och lite torvmull, i den finns
det ju ingen smitta. Hur såjord och inplanteringsjord bereds beskrivs i
kapitlet om uppdragning av utplanteringsväxter.
När kålplantorna är satta i sanden läggs ett 10 cm tjockt
lager gräsklipp mellan plantorna. Är det smått om gräsklipp
går det bra att till en början lägga endast intill plantorna,
men sedan bör hela ytan mellan plantorna täckas. Det krävs ytterligare
en täckning till, efter ca en månad, för att näringen skall
räcka hela sommaren.
Eftersom kålväxter behöver en mycket kort förkultiveringstid är
det lätt för alla som har problem med denna sjuka i jorden att dra
upp egna plantor för plantering i sandbädden. Man behöver inte
något växthus utan det räcker med en enkel bädd som täcks
med plastfolie eller glas.
Sådden i norra Sverige behöver inte göras tidigare än i
slutet av april, eller 5-6 veckor före den tid då man kan plantera
ut växterna i den trakt där man bor.
Odling på klipphällar
Har man en sommarstuga ute vid havet eller annan plats där det bara finns
klipphällar kommer denna metod med odling i sand mycket väl till pass.
Genom att lägga några stockar som håller sanden på plats
eller genom att fylla en klippskreva med sand så har man fått en
fin odlingsbädd.
Man bör välja ett bra läge för sandbädden där det
varken är för blåsigt eller för lite sol. Även om en
klippskreva är enklare att använda för detta ändamål
så bör man komma ihåg att odlings bädden blir mycket varmare
om den läggs ovanpå en stenhäll.
Sanden kan ofta tas från närbelägen strand, det är ju inte
frågan om stora mängder och inte störande på naturen eftersom
det bara är fråga om en liten omflyttning av sanden. Det skall vara
en blandning av grövre och finare sand. Är den alltför finkorning
släpper den inte igenom luften tillräckligt bra, och är den för
grov rinner vattnet igenom alldeles för snabbt.
För att inte sandbädden på klipphällen skall torka för
snabbt bör man lägga lite mossa, lavar eller grästorv mot stenen
runt ytterkanterna av bädden.
När man nu inte har gräsmattor att ta gräsklipp som marktäckningsmaterial
ifrån tar man istället de vilda växter som finns utefter stränderna
eftersom även de innehåller alla de näringsämnen som de
odlade växterna behöver. Det kan vara svårt att hugga sönder
materialet i små bitar, men när det gäller saftiga örter
räcker det med att stjälkar och blad bultas sönder något
för att näringen skall frigöras något snabbare än om
växterna läggs på hela. Visserligen så ser det inte lika
snyggt ut med långa sönderbultade växter som en bra marktäckning
med gräsklipp, men fördelarna med odlingsmetoden överväger
eventuella skönhetsfel.
När man täcker med hela växter på detta sätt bör
man lägga ett tjockare lager än normalt. Det bör vara ca 15 cm
när det är nypålagt om näringen skall frigöras tillräckligt
snabbt.
För denna sommarstugeodling är det nog rädisor, sallat, dill och
kanhända morötter som är de viktigaste arterna. Dessa växter
måste då sås i sanden, men för att det skall lyckas bör
man först dra upp en 3-5 cm djup skåra och fylla den med kompostjord,
kompost kan man mycket väl ha vid sommarstugan, eller med annan jord man
kan skrapa ihop.
Det är viktigt att de växter som sås i sand på detta sätt
får tillgång till näring snabbt när de har börjat
växa. Lägger man på hela, om än bultade växter, så dröjer
det lite väl länge innan näringen kommer ner i sanden. Därför
bör man endera gödselvattna plantorna några gånger med
gödselvatten tillverkat t. ex. på nässlor eller torkad hönsgödsel
eller också plockar man gröna löv, allöv är kväverikt,
och lägger i ett par centimeter tjockt lager sedan löven bultats sönder
något. Vattningen måste vara regelbunden den första tiden tills
det tjocka täckmaterialet har kommit på plats.
Odling på fjällsluttningar och vid fjällstationer
Lika väl som man kan odla vid havet på klipporna så kan man
med denna odlingsmetod få bra växtresultat på söder- och östersluttningar
långt upp i fjällvärlden. Men givetvis bör det vara i närheten
av vattendrag där man kan få tag på sand och vatten.
Genom att göra en typ av drivbänk med hjälp av stockar, stenar
eller annat lämpligt material och fylla med sand i ett 20-30 cm tjockt lager
så får man en riktig varmbänk när solen skiner dygnet runt.
För att underlätta bevattningen så bör man lägga lav
och mossa på stenarna så att hela ytan som skall odlas har en botten
av fuktbevarande material.
Det är t. ex. plocksallat, dill och rädisor som passar för denna
odling, men även morötter av extra tidig sort samt majrovor kan odlas
där.
Det finns ju alltid tillräckligt med saftigt gröna växter i fjällen
som kan plockas för att användas som täckmaterial. Bultas de sönder
innan de läggs i ett 10-15 cm tjockt lager så kommer det att bli fart
på växterna efter ett par veckor. Den lilla mängd jord som behövs
till såfåran kan skrapas ihop där det är myrmark eller
intill ett vattendrag. Näringen som finns i den jorden räcker åt
plantorna de första veckorna efter deras uppkomst.
Odling på vattensjuk mark
Det finns ställen där det inte går att dränera eller dika
ut överskotts vatten till rimliga kostnader, och sådan vattensjuk
mark är direkt olämplig för odling. När jorden är våt ända
upp till markytan blir det syrebrist för växtrötterna och växtresultatet
blir mycket dåligt. Men med hjälp av sand kan man ändå utnyttja
denna våta mark, och till och med dra fördel av att marken är
våt. Ovanpå marken, oavsett om den är beväxt med gräs
eller andra växter, läggs ett 30-50 cm tjockt lager sand. Den kan hållas
på plats med stockar eller bräder. I det här fallet är det
lämpligt att göra sandbäddar, som sängar i ett trädgårdsland.
100-150 cm breda kan bäddarna vara och gångarna bör vara så breda
att man kan köra med skottkärra emellan bäddarna.
I dessa sandbäddar kan i princip grönsaker av alla arter odlas, och även
om man köper sand för denna odling är det på sikt en lönsam
investering eftersom man får ett mycket bra växtresultat med ett minimum
av skötsel sedan bädden är på plats.
Tack vare den våta marken får man automatisk underbevattning så att
sanden hålls våt ända upp till ytan. Sanden blir dock aldrig
så våt att inte växterna trivs i den, vilket skulle bli fallet
om man fyller jord inom de utlagda bänkramarna. Oavsett om det är en
våt eller torr sommar så har man en lagom fuktighet i sandbädden
och de första 8-10 åren blir det inte några ogräsproblem.
Sådd eller plantering kan göras på det sätt som tidigare
beskrivits för odling i sand. Även om bädden inte behöver
vattnas eftersom den alltid är våt så är det ändå nödvändigt
att fukta på täckmaterialet den första tiden tills växterna
har blivit så stora att deras bladverk täcker hela ytan, sedan hålls
täckmaterialet fuktigt utan någon vattning uppifrån.
Odling på mark med svåra rotogräs och ovanpå stubbar och
trädrötter
Även om björk, sly och annan växtlighet helt nyligen tagits bort
kan man på en gång börja odla, trots alla stubbar och rötter.
Stubbar bör sågas av så nära marken som möjligt. Det
måste vara minst 30 cm sand ovanpå stubbarna, men ett sandlager på 40-50
cm är fördelaktigast.
För att inte skott från asp och andra trädarter skall skjuta
upp genom sanden är det viktigt att ytan täcks så snabbt som
möjligt. Därför är det lämpligast att odla kål
och potatis den första sommaren så att man kan lägga rejält
med marktäckning mellan plantorna. Två omgångar täckning
med ett 10 cm tjockt lager är tillräckligt för att inga växter
skall skjuta genom sanden och även tillräckligt för att de odlade
växterna skall få den näring de behöver.
När man odlar potatis i denna sandbädd är det bättre att
lägga på ny sand ovanpå potatisstånden när den skall
kupas, än att ösa upp sand från sidorna om djupet inte är
mera än ca 40 cm. Kupningen skall göras innan marktäckningen läggs
på. Det är viktigt att kupningen sker så tidigt att marktäckningen
kommer på plats innan blasten blivit högre än 15-20 cm, det är
annars risk för att potatisen hinner lida brist på näring.
Jordgubbslandet
Jordgubbar trivs bra i lätt jord. I tung jord ökar risken för övervintringsskador
och plantorna kommer igång senare på våren eftersom tung jord
alltid är kallare än lätt jord. För de som bor i norra delen
av Sverige är det en fördel ju tidigare jordgubbsplantorna kommer igång
därför att vid sen blomning ökar risken för att gråmögel
skall angripa jordgubbarna när de mognar. Dessutom blir det sämre smak
på bären ju senare de mognar därför att de får för
lite sol.
Det är därför mycket lämpligt att sätta jordgubbar i
ren sand, isynnerhet om man har olämplig jord att odla dem i.
För att få ännu tidigare skörd kan man bygga upp en jordgubbslave
med hjälp av bräder eller några stockar. Det spelar ingen roll
hur underlaget är om man lägger 30-40 cm sand ovanpå marken på en
solig plats.
Jordgubbsplantoma bör ha en liten jordklump när de sätts i sanden,
men det går även bra att ta ett par nävar kompostjord eller torvmullsblandad
jord och krama ihop runt rötterna på varje planta när den sätts.
Lägg därefter ett 10 cm tjockt lager gräsklipp ovanpå sanden
mellan plantorna oavsett om planteringen sker på hösten eller våren.
Kommande vår läggs ett lika tjockt lager över hela ytan mellan
plantorna. Därefter är det inte lämpligt att lägga på varken
färskt eller lagrat gräsklipp i Jordgubbslandet därför att
då växer plantorna alltför kraftigt på bekostnad av blomning
och skörd.
Trots att man planterar i sand bör det vara normala avstånd, ca 50
cm mellan plantorna och 70-80 cm mellan raderna.
Planterar man jordgubbar i jord gödslar man på samma sätt vid
planteringen och den första våren. Eftersom det är en stor fördel
att hålla jorden eller sanden mellan plantorna täckt med organiskt
material bör man varje höst täcka med torrt löv som blandats
upp med gulnat gräs eller också med kompostjord.
Till sidans topp
|
|
Boken
om marktäckning
- och om odling i sand
av Nils Åkerstedt
Innehåll:
1. Det var så det började
2. Lagring av grönmassa och förbättring
av odlingsjorden
3. Trädgårdslandets skötsel
från höst till
höst
4. Odling i sand och i gräsmatta
5. Växthus och växthusodling
6. Grönsaksodling i växthus
och kruka
7. Vindruvsodling i växthus
8. Odla träd och buskar i sand
9. Odla perenner och sommarblommor
i sand
10. Uppdragning av utplanteringsväxter
11. Krukväxter i Ekoblandning
12. Ekologisk skötsel av gräsmattan
13. Komposten
Copyright
Allt innehåll på Natur & Trädgårds hemsida är
skyddat av lagen om upphovsmannarätten och får inte mångfaldigas,
helt eller delvis, utan medgivande av Natur & Trädgård Bokförlag,
Dormen Bäcklunda 157, 716 94 Mullhyttan. Tel. 0585 – 400 44. E-post:
info@naturochtradgard.se
Förbudet avser såväl text som illustrationer och gäller
varje form av mångfaldigande, genom överföring till andra hemsidor,
tryckning, duplicering, stencilering, bandspelning etc.
|