Missa inte:

Gratis provex!

Special om grönmassa!

Värvarpremier!

Adresser till fröfirmor

Gratis rådgivning

Senast ändrad
2008-06-21

Copyright © 2005,
Natur och Trädgård Bokförlag

Webbproduktion
Benny Stockman

Vattensalamander
– en nattlig dräng i naturträdgården

Text: Sven Lindholm
Foto: Istockphoto
Artikel ur Natur & Trädgård 4/07

Gräv en minidamm. Fyll den med vatten. Plantera några vattenväxter. Sätt dig att vänta. Snart kommer den mindre vattensalamandern för att leka.

Föda: sniglar, maskar, insekter. Larverna äter små vattendjur. Vatten: damm eller kärr. Skydd: sommar: vattenvegetation, gömslen på botten i vattensamlingar. Höst och vinter: fuktiga gömslen som komposthögar, under stenar och stockar mm. Boplats: damm eller kärr.

Den kanske redan finns i din trädgård, den mindre vattensalamandern. En nattaktiv trädgårdsdräng som under dagen vilar ut i någon skuggig, fuktig undanskymd vrå. Gärna under murkna stockar och gamla bräder, eller i lövhögar.
Från tidig vår till sen höst under hela natten, så länge det är frostfritt, livnär sig den mindre vattensalamandern på sniglar, maskar och insekter. Håller till godo med det mesta, är alltså en s k generalist.
– Den väljer inte speciellt ut det vi kallar skadedjur, men är en viktig bidragande faktor för att plocka bort det som vi trädgårdsägare inte gillar, säger biolog Stefan Lundberg vid Naturhistoriska riksmuseet till Natur & Trädgård.
Den mindre vattensalamandern är huvudsakligen ett landdjur, men den behöver en vattensamling under våren för fortplantningen. I naturen främst i mindre vatten som diken och kärr, men även vid stränder av sjöar så länge som den inte riskerar att bli uppäten av hungriga fiskar eller kräftor. Pölar som är så små att de riskerar torka ut under en varm sommar duger också som lek- och yngelplats. Detta tack vare att den mindre vattensalamandern har en snabb reproduktion.
I trädgården är det våra dammar som lockar.
– På mitt lantställe i norra Östergötland har jag sedan 30 år en damm som inte är större än två badkar. I den har jag i alla tider haft ett stort antal mindre vattensalamander. De kommer dit och leker varje vår.
Det är under våren vi har störst chans att se dem eftersom de under sin vattenfas är aktiva också mitt på dagen, även om själva uppvaktningen görs främst under gryning och skymning. Hanarna dansar då för honorna och tros sprida en förförisk doft.
– De leker i regel i slutet av maj– början av juni och lägger då rommen i dammen, fäster gärna de 200–300 äggen på undervattenväxter, men även på näckrosor. Efter tio dagar kläcks de små äggen. Larverna är helt vattenlevande och äter vattenloppor och annat smått som finns i vattnet, t ex små djurplankton. De växer väldigt fort. Beroende på vattentemperatur, solexponering o dyl kan de vara redo för landlivet redan i mitten av juli, senast i augusti.
Här skiljer sig den relativt allmänna mindre vattensalamandern från sin större släkting. Den sällsynta större vattensalamandern har en långsammare utveckling. För att få den att trivas behövs det en damm som håller vatten även under hösten. Dess larver är inte färdiga för att bli landdjur förrän i oktober. Väl uppe på marken kryper de gärna iväg till komposthögen.
För båda arterna av vattensalamandern gäller att när de väl krupit upp på land stannar de där och återvänder inte förrän de bli könsmogna, hanarna efter ca 2–3 års ålder och honorna ca ett år senare. 6–8 år gammal är salamanderns liv på jorden slut.

Den mindre vattensalamandern, ovan, och den större skiljs, förutom att den större är större, på att den mindre har ett mörkt band från nosen och utmed huvudet. Detta saknar den större. Lekdräkten skiljer sig också åt. På den större är parningstidens rygg- och svanskam skilda åt medan de går ihop hos den mindre vattensalamandern.

Trädgårdar räddningen
De naturliga livsmiljöerna för de bägge arterna krymper och försvinner i många fall. Förr fanns märgelgravar och åtskilliga små branddammar på landsbygden. Skogarnas kärr var inte utdikade. Och i städerna hade man ännu inte tappat ur, fyllt igen och byggt bort många av salamandrarnas lek- och uppväxtmiljöer.
– I Stockholm finns i Bergianska trädgårdens dammar en isolerad förekomst av salamandrar, som begränsas bl a av Roslagsvägens barriäreffekt, säger Stefan Lundberg.
Denna isolering är katastrofal. Om salamandrarna i Bergianska slås ut kommer inga krypande från omgivningen och ersätter dem.
– Förr när det på landet fanns 10–15 branddammar inom några kvadratkilometrar gjorde det inget om salamandrarna dog ut i en damm, den kunde återkoloniseras efter några år.
Här ser Stefan Lundberg villasamhällena som räddningen. De kan bilda det mosaiklandskap som salamandern och många andra djur och växter behöver för att leva vidare i området.
– Jag har haft flera träffar med trädgårdsägarföreningar i villaområden i Bromma där jag bor. Man är väldigt positiv. Många har börjat anlägga små dammar, vilket förstärker mosaiken. Skolorna i området hjälper till att ha koll på salamandrarna. Eleverna räknar dem under våren.

Gräv två dammar
I naturen hittar man salamandrarna främst i det gamla kulturlandskapet med omväxlande öppna marker, småvatten och skogspartier, men även i det rena skogslandskapet där de också kan utnyttja små skogstjärnar för leken.
– Förutsatt att det inte finns fisk i dem. De undviker sådana vatten. Kräftor går heller inte så bra ihop med salamandrarna.
De som önskar ha både salamadrar och fiskar i sin trädgård rekommenderar Stefan Lundberg att gräva två dammar.
– Ordna en speciell damm för guldfiskarna och ha ytterligare en damm en bit ifrån för groddjuren.
Han råder oss att hålla ett öga på vattenkvalitén.
– Det får inte bli för lågt pH. Då kan det bli problem för salamandrarnas ägg att kläckas. Men i regel rinner det till vatten från omgivningen till en damm i trädgårdsmiljö vilket buffrar rätt väl.

Golfbanor bra miljö
Färska inventeringar har visat att golfbanor är en bra miljö för alla groddjur. Förra sommaren upptäckte man plötsligt på Hässelby Golf utanför Stockholm en cirka sex centimeter lång mindre salamander. Den kom knallande mitt på green och var extra välkommen eftersom klubben satsar speciellt på att värna sina groddjur.
För att få den lille krabaten att trivas på golfbanan har man strax bredvid hål 9 gjort en grundare damm. Och några frivilliga medlemmar har gjort bohålor för att underlätta övervintringen.

Skrattabborre
Skrattabborre kallades förr den mindre vattensalamandern i sin nordligaste utbredning. Namnet lär komma från metare som agnade med mask och fick salamandrar på kroken. Den skärrade salamanderns skräckslagna protest misstolkades som ett hånskratt. Det var ju abborrar man var ute efter.
Det finns faktiskt ett litet vatten i fjällkommunen Storuman som heter Skrattabborrtjärn. Så sent som 1945 fanns här både den mindre och den större vattensalamandern. Men sedan man på 1960-talet planterade in fisk i denna lilla tjärn har ingen sett några. När man i ett inventeringsarbete 2005 lade ut åtta fällor simmade ingen salamander in i någon enda.
Förr ansågs de mindre vattensalamandrarna i nordliga vatten tillhöra en underart, Triturus vulgaris borealis, men klassas nu bara som en lokal variant.
Hanarna i norr har en lägre ryggkam än sina fränder söderut, har små fläckar i teckningen och något mer markerade längsgående åsar på ryggens sidor. Hos denna nordliga population förekommer s k neoteni, en del blir könsmogna utan att genomgå en fullständig metamorfos och behåller sina yttre gälar.
Det nordligaste fyndet, och hittills det enda från Norrbotten, av mindre vattensalamander är från 1995 då den observerades vid Högsböle söder om Piteå.
Denna nordliga variant blir endast 6–9 cm, än kompisarna på södra halvan av Sverige som blir upp till 11 cm.
Vattensalamandern har även kallats vattenödla, men är ingen ödla. Salamandrar har fjällös, fuktig hud med talrika körtlar vilket skiljer dem från ödlorna vars hud är torr och fjällbeklädd. Ett annat skiljetecken är att ödlorna har klor, något salamandrarna saknar.
Eldödla är ett namn från den tid man trodde att salamandrar överlevde att bli kastade i elden.

Mindre vattensalamander Triturus vulgaris 9–11 cm lång. Brun slät hud, på ovansidan ofta fläcktecknad. Buken har svarta fläckar och är orange på mitten och ljusare åt sidorna. Från nosen och utmed huvudets sida löper ett mörkt band som går igenom ögat. Under parningen har hanen en ryggkam och en svanskam som går ihop. Helt tillbakabildade resten av året. Lägger ägg även i bräckt vatten. Efter parningen är båda könen lika. Lever på sniglar, maskar och insekter. Finns i hela Göta- och Svealand samt södra Norrland. Längre norrut finns en lokal variant. Vanligt förekommande upp till södra Svealand. Tillhör familjen salamandrar, Salamandridae, och ordningen stjärtgroddjur, Urodela. Fridlyst i Sverige – på tillbakagång. Större vattensalamander Triturus cristatus Kan bli 17 cm lång. Vårtig, svart eller mörkt brun hud. Små vita fläckar mellan fram- och bakben och ett vitt band längs svansens sida. Saknar den mindre vattensalamanderns mörka band längs huvudets sida och genom ögat. Under parningen har hanen en ryggkam och en svanskam som är skilda åt. Helt tillbakabildade resten av året. Lägger ägg enbart i sött vatten. Lever på sniglar, maskar och insekter. Finns i Götaland utom Gotland, södra Svealand och ett litet område i södra Norrland vid kusten. Tillhör familjen Salamandriae, och ordningen stjärtgroddjur, Urodela. Fridlyst i hela Europa, rödlistad i Sverige. Sällsynt.

Övriga artiklar om naturträdgården:

Naturträdgården
– tredje steget i vårt skydd av fauna och flora

Tag till vara trädgårdens höstguld!

Borra bon till snälla solitärbin

Salamandrar i trädgården

Många myter kring fågelmatningen

Sluta elda! Börja flisa!