Missa inte:

Gratis provex!

Special om grönmassa!

Värvarpremier!

Adresser till fröfirmor

Gratis rådgivning

Senast ändrad
2008-04-24

Copyright © 2005,
Natur och Trädgård Bokförlag

Webbproduktion
Benny Stockman

Skörda mer frukt och bär
Sätt upp bibatterier

Text: Sven Lindholm
Foto: Ola Jennersten/N
Artikel ur Natur & Trädgård 1/08

Hjälper du trädgårdens solitärbin ökar dina skördar av bär och frukt. Det kan räcka med att du sätter upp några ”bibatterier”. Dessutom är solitärbin charmiga flygfän

Bibatterier kan tillverkas av plywoodskivor och ca 20 cm långa bamburör (som finns där man köper växter). Bina använder håligheterna i rören för att deponera ägg och lagra pollen. När ägget kläcks har larven tillräckligt med pollen för sin utveckling.

En hona av det röda murarbiet håller på att "mura" igen ingångshålet. Där inne finns nu ett ägg och pollen. Larven utvecklas där under sommaren, för att sedan förpuppas och övervintra som puppa. Nästa vår kläcks ett nytt bi som är redo att besöka och pollinera det årets blommor.

Solitära bin hör till de viktigaste pollinatörerna av fruktträd och bärbuskar i våra trädgårdar. Bara genom att borra några hål i brädstumpar eller stubbar kan vi på några år tiodubbla bl a det röda murarbiet, en idog pollinerare.
Och kanske det bästa av allt, bjuder vi de solitära bina på en blomrik trädgård blir de oss trogna.
Solitärbina kan delas in i två grupper när det gäller val av boplats. 70 procent av arterna lägger ägg i hålor i marken eller i sanden under plattor, resten väljer gångar i död ved. Den senare är lättast att hjälpa.
– De gnager inga gångar själva utan utnyttjar gamla skalbaggsgångar i döda eller partiellt döda träd och i timmerstockar. Att låta döda grenar hänga kvar i träden är intressant för solitärbina. Stubbar som är fullpepprade med hål uppskattas. Några arter krafsar ur den mjuka märgen i t ex hallon och fläder, säger entomolog Björn Cederberg på ArtDatabanken vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Uppsala till Natur & Trädgård.
Han uppmanar oss att tillverka ”bibatterier”.
– Samla ihop ett knippe hallonstänglar till ett batteri och knipsa av dem så att varje bunt blir ett par decimeter. Fläder går bra att använda eftersom den också har en mycket porös märg.
Man kan även göra lite stabilare bibatterier av bambustänger.
Björn Cederberg rekommenderar olika håldiameter, mellan 4 – 10 mm. Då lockar man flera olika arter att bebo håligheterna, som citronbi, blomsovarbin, bladskärarbin (tapetserarbin) och murarbin

	Man kan också hjälpa trälevande bin genom att borra hål i plankbitar eller vedträn. Om håldiametern är 4, 6 och 8 mm så kan flera arter av olika storlek använda hålen under hela sommaren. De igenmurade hålen är preparerade av röda murarbin.

Enklare att borra
Kan vara lite krångligt att göra bibatteri av pinnar, tycker Björn Cederberg. Han rekommenderar att vi borrar hål i brädbitar eller stubbar. Det är viktigt att stubbarna är torra när vi borrar så hålet får en fin insida. Blött virke fransar sig väldigt och då blir inte hålet så attraktivt.
– Har man en stubbe kan man peppra den med borrade hål.
När det gäller brädlappar rekommenderar han att göra en ”biholk”, en fågelholk utan framsida men med regnskyddande tak.
Fyll den med brädlappar från golv till tak. Borra olika stora hål i brädlapparnas ena ändsida.
Borra så djupt som borren är. Hålet bör vara längre än 5 cm.
- Solitärbina vill gärna göra en förstuga som stänger av så att inte andra insekter kan komma in, t ex hindra parasitsteklar att stoppa in sitt äggläggningsrör. Lägger de ägg i farstun dör dessa.
Talgoxar och blåmesar har upptäckt att de här bina faktiskt går att äta. De sätter sig på taket och tar dem när de solar på kvällskvisten.
– Sätt för kycklingnät, som ett visir, så är den faran avvärjd.
Oavsett om man gör bibatteri av pinnar eller brädstumpar är det viktigt att hålen inte går rätt igenom. De skall vara förslutna i ena änden. Honan murar igen ingångshålet när hon är klar med äggläggningen.

Solbelysta lägen
Bibatterierna sätts upp i solbelysta lägen.
- Solitärbina gillar morgonsol liksom kvällssol. Ett bra läge är sydsidan under takfoten så att de är regnskyddade. Höjden spelar ingen roll, de här bina söker bon från golv till tak.
Direkt solbelysning hela dagen är inte bra.
– Då kan det bli upp till 50 grader i gångarna och det är för varmt för larverna.
Borrar man hål i stubbar kan dessa stå på sydsidan av ett uthus, ungefär som ett gäng huggkubbar.
Det röda murarbiet, Osmia bicornis, hör till dem som uppskattar borrade stubbar och plankbitar.
– Sätter man upp sådana här fejkbon kan man tiodubbla antalet rödmurarbin på några säsonger. De är duktiga på att pollinera äppelträd.

Tapetserar med rosenblad
Bli inte förskräckt om du plötsligt upptäcker skador på rosbladen. Det kan vara ett tapetserarbi som varit framme, kanske det röda murarbiet.
– De klipper ut våder från rosenblad och tapetserar sin barnkammare. Sen lassar de in pollen och nektar och lägger ett ägg. De alldeles cirkelrunda utskärningarna från rosbladen använder de som mellanväggar till nästa cell. En sådan mellanvägg kan bestå av tio bladbitar. Så hämtar de lite längre våder igen och klär insidan på nästa cell.
– Finurligt, tycker Björn Cederberg.

Rött murarbi, hanne.		Ett bladskärarbi (tapetserarbi) har bitit loss en bladbit från kaprifolen. Bladbitarna används för att "tapetsera" flera celler efter varandra i hålet. I varje cell lägger hon ett ägg och lagrar pollen för den kommande larvens måltider.
Rött murarbi, hona.		”Tapetserade" hål där bladskärarbiet tillverkat larvceller.

Hår från lammöron
Ullbiet, Anthidium, utnyttjar ullen på lammöron eller fibblor för att få ett lagom gosigt utrymme för larverna.
– De fuktar ullen med nektar. Materialet blir ganska hårt när det torkar, säger Björn Cederberg. Ullbiet är en av hans favoriter.
- Hannarna håller revir över lammöronplantorna i hopp om att få para sig när honorna kommer och hämtar bomaterial. Kommer det en annan hanne blir det ”boxning” i lufthavet ovanför.
De flesta solitärbin besöker många växter medan några är oligolektiska, alltså samlar pollen bara från en växt. Lysingbiet, Marcopis europea, besöker endast praktlysingen.

Snälla och ofarliga
Solitärbin är ofarliga för människan. Eftersom de inte har några samhällen att försvara har de inte behövt utveckla några giftgaddar.
Om de provoceras, t ex om du håller ett solitärbi i nypan, försvarar det sig. Men gadden är så svag att de flesta inte rår på vår hud.
– Ett litet svagt stick som det inte är någonting att bry sig om.
De som har biallergi behöver alltså inte bekymra sig.
– En del trädgårdsägare blir tokiga om de har gjort en fin altan och det flyger en massa bin mellan plattorna. Det är sandbin, Andrena, som lever i sanden under plattorna och de är förtjusta i alla bärbuskar.
Sandbin liksom 70 % av alla arterna solitärbin i Sverige bygger bon i marken.
– Sydvända sandslätter som inte är hårt gräsmatterade utan har lite sporadisk och löslig vegetation, gärna av gråfibbla, har många arter solitärbin.
Ska vi spara ungarnas sandlåda när de vuxit ur den?
– Solitärbin bygger inte direkt i sandlådan, ofta är sanden i den för grov för de flesta arter. Men sanden som hamnat utanför sandlådan kan vara attraktiv.

		En ullbihanne som spanar efter honor.
		Det vackra ullbiet känns lätt igen på sina vackra gula fläckar. Man kan finna ullbin vid lammöron. Hannarna patrullerar runt växten och undersöker och jagar iväg alla insekter som närmar sig - utom ullbihonor som kommer till växten för att samla "ull" till boet och för att "käka" nektar från blommorna. Här har hannen "fångat in" en ätande hona för att sedan para sig med henne!

Många olika växter
Fruktträd och bärbuskar bjuder på ett överflöd av pollen och nektar under högsommaren. Men det räcker inte för våra pollinerande små vänner. Fler solitära bin och humlor lockas att bosätta sig eller besöka din trädgård om du har många olika växter i den. Utom fyllda sorter som uppkommit genom att ståndare och pistiller omvandlats till kronblad. De saknar pollen och nektar så dem får vi ha enbart för att tillfredsställa oss själva.
För de solitära bina är det värdefullt om du låter det blomma under fruktträden. Blommande kryddväxter är fyllda med bimat. Resedorna, både gulreseda och den gamla färgväxten färgreseda ( Reseda lutea och R. luteola) beskrivs som de allra bästa biväxter.
– Glöm inte vitklövern, uppmanar Björn Cederberg.
– Till väldigt stor nytta för både humlor och solitära bin. Och väldigt bra att ha i gräsmattan. Klarar torka mycket bättre än gräs, blir inte brun lika fort om det regnar dåligt.
Björn Cederberg tycker vi kan låta en del av gräsmattan vara blomsteräng under en tid. Njuta av käringtand, Lotus corniculatus, och andra vilda örter. Till gagn för vildbina.
– De behöver en kontinuerlig blomning under sommaren. Någon gång efter midsommar kan man börja klippa igen.

Vildbina är viktiga pollinatörer - här ett rött murarbi som besöker en jordgubbsblomma. Om man bjuder in vildbin med "biblommor" och bibatterier, till exempel hålborrade plankbitar kan man öka antalet effektiva pollinatörer många, många gånger!

Honan avgör könet
En befruktad solitärbihona väljer själv vilka av hennes barn som ska bli hannar och vilka som skall utvecklas till honor, berättar Björn Cederberg.
– Det är billigare att göra söner, de behöver lite mindre näring än blivande honor. Är hålet i trädet litet kan honan tycka att här ska det bara vara hannar. Är det lite större blir det plats över till honor också. Då lägger hon ofta honäggen längst in i gången och de kan då vara fler än hanäggen. I regel får varje solitärbihona ett 10-tal avkommor. Hur många ägg hon lägger varierar mycket mellan arterna och hur mycket energi hon behöver lägga ner på bokonstruktionen.
Sedan kan mycket gå fel. Vädret kan bli dåligt. Eller parasiter komma åt att käka upp alla larverna.
De flesta solitära biarter i Sverige har bara en generation per år. De är larver 6-9 veckor och flyger sedan 2-6 veckor. Grovt räknar man in dem i vår-, försommar- och sensommarflygande arter. Några få s k bivoltina arter har både en tidig vårgeneration och en sommargeneration.
Övervintringsstrategierna är många. Det finns vårflygande arter där biet sitter kvar i boet som fullbildade 8-9 månader tills det blir vår igen. Andra kläcks på våren och försommaren. Hos några arter övervintrar bara den på hösten befruktade honan.
Hos de flesta arter parar sig honan bara med en hanne medan andra gör det med många. Dit hör det tidigare storullbiet, Anthidium manicatum.
Hannarna föds lite tidigare än honorna, är beredda att ragga honor så fort dessa lämnat boet. När hannarna gjort sitt dör de och honan kan i lugn och ro bygga nya bokammare.

Tambin och vildbin Bin är en grupp steklar (ordningen Hymenoptera) med 18 000 kända arter i världen. De tar all näring för livsuppehället och fortplantningen från blommor (pollen och nektar). Honungsbiet, även kallat tambi, har människan utnyttjat under minst 6 000 år. Övriga arter kallas vildbin, uppdelade på humlor och solitära bin. Medan honungsbin och humlor är samhällsbyggare lever solitärbin singel. Nästan 300 arter vildbin har påträffats i Sverige, de flesta i södra delen. Omkring 250 finns rapporterade från Skåne men blott ett 70-tal från Lappland. Var tredje art (98) är upptagen på rödlistan över hotade arter. Den främsta orsaken är att det småskaliga jordbrukslandskapet försvunnit. 15 har redan dött ut.

Olika strategier att samla pollen Honungsbiet kan dra iväg flera kilometer från kupan för att hämta pollen och nektar. Men bara om det är vackert väder. De håller sig till ett växtslag i taget. Hittar utsända spejarna ett blommande rapsfält blir det bitomt i trakten runtomkring. Humlorna har en aktionsradie på cirka 500 meter från boet. Är inte speciellt väderkänsliga, kan samla pollen även om det bara är några plusgrader i luften eftersom de har en skyddande päls. Aktiva från gryning till skymning. Solitärbin är främst aktiva under försommaren. Vill helst ha över 15-16 grader i luften. Kort flygsträcka. Solitärbina flyger 1,5 till max 2 månader, beroende på art. De första två veckorna går åt till parning. De flesta arter solitärbin föder upp sin avkomma på pollen, blandat med nektar. Pollen är även en viktig proteinkälla när honorna producerar äggen. Nektar är främst flygbränsle för vuxna bin. Pollen står inte på hannarnas matsedel, men eftersom de besöker blommorna för att dricka nektar är de också med och pollinerar.

Läs mer om vildbin
Utöver en intervju med Björn Cederberg bygger denna artikel på material utlagt på Artdatabankens hemsida www.artdata.se.

Övriga artiklar om naturträdgården:

Naturträdgården
– tredje steget i vårt skydd av fauna och flora

Tag till vara trädgårdens höstguld!

Borra bon till snälla solitärbin

Salamandrar i trädgården

Många myter kring fågelmatningen

Sluta elda! Börja flisa!