Missa
inte:
Gratis
provex!
Special
om grönmassa!
Värvarpremier!
Adresser
till fröfirmor
Gratis
rådgivning
Natur
och Trädgård
Bokförlag
Dormen Bäcklunda 157
716 94 Mullhyttan
Tel: 0585-40044
Mob: 070-6867519
Mail: info@naturochtradgard.se
Senast ändrad
2008-04-24
Copyright © 2005,
Natur och Trädgård Bokförlag
Webbproduktion
Benny Stockman |
|
Pressmeddelande
3/08
2008-04-24
Ladda ner worddokument
Skörda
mer frukt och bär
Sätt upp bibatterier
Borra några hål i en brädbit.
Eller gör ett ”bibatteri” av några bambupinnar.
Svårare är det inte att öka skörden i trädgården.
– Då lockar du ofarliga och charmiga vildbin till din trädgård.
De är idoga pollinerare, säger Sven Lindholm på Natur & Trädgård,
tidskriften som introducerat begreppet naturträdgård. Genom att bjuda
fåglar, insekter och andra vilda djur på föda, boplats, vatten
och skydd skapas man sin egen naturträdgård.
Gruppen vildbin består av solitärbin och humlor. De solitära
bina, som det röda murarbiet, använder långa smala hål
som barnkammare.
– De är mycket duktiga på att pollinera äppelträd
och bärbuskar. Borra några hål och du har tiodubblat antalet
röda murarbin på några få år, säger Sven.
- Solitära bin hör inte bara till trädgårdens viktigaste
pollinatörer. De är dessutom ofarliga för människan eftersom
deras gaddar inte rår på vår hud. Och kanske det bästa
av allt, bjuder vi de solitära bina på en blomrik trädgård
blir de oss trogna.
Lättast att hjälpa
Solitärbina kan delas in i två grupper när det gäller val
av boplats. 70 procent av arterna lägger ägg i hålor i marken
eller i sanden under plattor, resten väljer gångar i död ved.
Den senare är lättast att hjälpa.
– De gnager inga gångar själva utan utnyttjar gamla skalbaggsgångar
i döda eller partiellt döda träd och i timmerstockar. Att låta
döda grenar hänga kvar i träden är intressant för solitärbina.
Stubbar som är fullpepprade med hål uppskattas. Några arter
krafsar ur den mjuka märgen i t ex hallon och fläder, säger entomolog
Björn Cederberg på ArtDatabanken vid Sveriges Lantbruksuniversitet
i Uppsala.
Han uppmanar oss att tillverka ”bibatterier”.
– Samla ihop ett knippe hallonstänglar till ett batteri och knipsa
av dem så att varje bunt blir ett par decimeter. Fläder går
bra att använda eftersom den också har en mycket porös märg.
Man kan även göra lite stabilare bibatterier av bambustänger.
Björn Cederberg rekommenderar olika håldiameter, mellan 4 – 10
mm. Då lockar man flera olika arter att bebo håligheterna, som citronbi,
blomsovarbin, bladskärarbin (tapetserarbin) och murarbin.
Enklare att borra
Det kan vara lite krångligt att göra bibatteri av pinnar, tycker Björn
Cederberg. Han rekommenderar att vi borrar hål i brädbitar eller stubbar.
Det är viktigt att stubbarna är torra när vi borrar så hålet
får en fin insida. Blött virke fransar sig väldigt och då blir
inte hålet så attraktivt.
– Har man en stubbe kan man peppra den med borrade hål.
När det gäller brädlappar rekommenderar han att göra en ”biholk”,
en fågelholk utan framsida men med regnskyddande tak.
Fyll den med brädlappar från golv till tak. Borra olika stora hål
i brädlapparnas ena ändsida.
Borra så djupt som borren är. Hålet bör vara längre än
5 cm.
- Solitärbina vill gärna göra en förstuga som stänger
av så att inte andra insekter kan komma in, t ex hindra parasitsteklar
att stoppa in sitt äggläggningsrör. Lägger dessa ägg
i farstun dör äggen.
Talgoxar och blåmesar har upptäckt att de här bina faktiskt går
att äta. De sätter sig på taket och tar dem när de solar
på kvällskvisten.
– Sätt för kycklingnät, som ett visir, så är
den faran avvärjd.
Oavsett om man gör bibatteri av pinnar eller brädstumpar är det
viktigt att hålen inte går rätt igenom. De skall vara förslutna
i ena änden. Honan murar igen ingångshålet när hon är
klar med äggläggningen.
Solbelysta lägen
Bibatterierna sätts upp i solbelysta lägen.
- Solitärbina gillar morgonsol liksom kvällssol. Ett bra läge är
sydsidan under takfoten så att de är regnskyddade. Höjden spelar
ingen roll, de här bina söker bon från golv till tak.
Direkt solbelysning hela dagen är inte bra.
– Då kan det bli upp till 50 grader i gångarna och det är
för varmt för larverna.
Borrar man hål i stubbar kan dessa stå på sydsidan av ett uthus,
ungefär som ett gäng huggkubbar.
Det röda murarbiet, Osmia bicornis, hör till dem som uppskattar borrade
stubbar och plankbitar.
– Sätter man upp sådana här fejkbon kan man tiodubbla antalet
rödmurarbin på några säsonger. De är duktiga på att
pollinera äppelträd.
Tapetserar med rosenblad
Bli inte förskräckt om du plötsligt upptäcker skador på rosbladen.
Det kan vara ett tapetserarbi som varit framme, kanske det röda murarbiet.
– De klipper ut våder från rosenblad och tapetserar sin barnkammare.
Sen lassar de in pollen och nektar och lägger ett ägg. De alldeles
cirkelrunda utskärningarna från rosbladen använder de som mellanväggar
till nästa cell. En sådan mellanvägg kan bestå av tio bladbitar.
Så hämtar de lite längre våder igen och klär insidan
på nästa cell.
– Finurligt, tycker Björn Cederberg.
Hår från lammöron
Ullbiet, Anthidium, utnyttjar ullen på lammöron eller fibblor för
att få ett lagom gosigt utrymme för larverna.
– De fuktar ullen med nektar. Materialet blir ganska hårt när
det torkar, säger Björn Cederberg. Ullbiet är en av hans favoriter.
- Hannarna håller revir över lammöronplantorna i hopp om att
få para sig när honorna kommer och hämtar bomaterial. Kommer
det en annan hanne blir det ”boxning” i lufthavet ovanför.
De flesta solitärbin besöker många växter medan några är
oligolektisk a, alltså bara samlar pollen bara från en växt.
Lysingbiet, Marcopis europea, besöker endast praktlysingen.
Läs mer om vildbin
Utöver en intervju med Björn Cederberg bygger denna artikel på material
utlagt på Artdatabankens hemsida www.artdata.se
Tambin
och vildbin
Bin är
en grupp steklar (ordningen Hymenoptera) med 18 000
kända arter i världen. De tar all näring för
livsuppehället och fortplantningen från blommor
(pollen och nektar).
Honungsbiet, även kallat tambi, har människan utnyttjat under
minst 6 000 år.
Övriga arter kallas vildbin, uppdelade på humlor och solitära
bin. Medan honungsbin och humlor är samhällsbyggare lever solitärbin
singel.
Nästan 300 arter vildbin har påträffats i Sverige,
de flesta i södra delen. Omkring 250 finns rapporterade från
Skåne men blott ett 70-tal från Lappland. Var tredje art
(98) är upptagen på rödlistan över hotade arter.
Den främsta orsaken är att det småskaliga jordbrukslandskapet
försvunnit. 15 har redan dött ut.
|
Olika
strategier att samla pollen
Honungsbiet kan
dra iväg flera kilometer från kupan för att
hämta pollen och nektar. Men bara om det är vackert
väder. De håller sig till ett växtslag i taget.
Hittar utsända spejarna ett blommande rapsfält blir
det bitomt i trakten runtomkring.
Humlorna har en aktionsradie på cirka
500 meter från boet. Är inte speciellt väderkänsliga,
kan samla pollen även om det bara är några
plusgrader i luften eftersom de har en skyddande päls.
Aktiva från gryning till skymning.
Solitärbin är främst aktiva under försommaren.
Vill helst ha över 15-16 grader i luften. Kort flygsträcka.
Solitärbina flyger 1,5 till max 2 månader, beroende på art.
De första två veckorna går åt till parning.
De flesta arter solitärbin föder upp sin avkomma på pollen,
blandat med nektar.
Pollen är även en viktig proteinkälla när honorna
producerar äggen.
Nektar är främst flygbränsle för vuxna bin. Pollen
står inte på hannarnas matsedel, men eftersom de besöker
blommorna för att dricka nektar är de också med och
pollinerar.
|
|
|
Bilder till pressmeddelande 3/08
Bilderna är fria att användas endast i samband med publicering
av tillhörande pressmeddelande.
Vid publicering ska alltid fotobyline anges.
Önskas fler bilder på solitära bin kan de köpas av Ola Jennersten/N,
tel 070-555 14 02.

En hona av
det röda murarbiet håller på att "mura" igen
ingångshålet. Där inne finns nu ett ägg och pollen.
Larven utvecklas där under sommaren, för att sedan förpuppas
och övervintra som puppa. Nästa vår kläcks ett nytt
bi som är redo att besöka och pollinera det årets blommor.
Foto: Ola Jennersten/N
Bildstorlek: 1772 x 1253 pixlar
15 x 10,5 cm, 300 dpi
Ladda ner
högupplöst bild (1,5MB)

Bibatteri kan tillverkas av plywoodskivor och ca 20 cm långa bamburör
(som finns där man köper växter). Bina använder håligheterna
i rören för att deponera ägg och lagra pollen. När ägget
kläcks har larven tillräckligt med pollen för sin utveckling.
Foto: Ola Jennersten/N
Bildstorlek: 1654 x 1098 pixlar
14 x 9 cm, 300 dpi
Ladda ner högupplöst
bild (1,3MB)

Man kan också hjälpa
trälevande bin genom att borra hål i stubbar, plankbitar eller
vedträn.
Om håldiametern är 4, 6 och 8 mm så kan flera arter av
olika storlek använda hålen under hela sommaren.
Foto: Lotta Flodén
Bildstorlek: 1944 x 2592 pixlar
16,5 x 22 cm, 300 dpi
Ladda ner
högupplöst bild (4,4MB)
|