Missa inte:

Special om grönmassa!

Värvarpremier!

Adresser till fröfirmor

Gratis rådgivning

Senast ändrad
2011-12-05

Copyright © 2005,
Natur och Trädgård Bokförlag

Webbproduktion
Benny Stockman

Hög mysfaktor. Det är en ren njutning att få ta hand om skogens läckerheter i brasans sken.

Höstens grand final

Text: Barbro Forsberg
Foto: Stefan Lindberg

Det är skönt att komma in i värmen efter svampturen. Kanske den sista för säsongen. Men trattkantarellerna är tåliga och kan oftast plockas långt fram på hösten.

Långa grå molnrullar täcker oktoberhimlen. Gula löv singlar sakta ned framför skogens mörka ridå. Kylan biter lite lätt i kinder och nästipp.
Det är dags för svamphöstens enklaste byte – trattkantarellerna.

Kolla noga
I skogsbrynet syns några spindlingar. De brukar skvallra om att det också finns trattisar.
Gamla övervuxna hjulspår leder in i den gamla skogen som mest består av gran och tall. Dagsljuset dämpas inne bland träden. Efter en liten stund har ögonen vant sig. Det är stilla och myggfritt, knappt att vinden hörs.
Vid foten av en stor sten, vackert dekorerad med stensöta, möter strax ett stort habitat av trattkantareller.
De mindre är ljusbruna med skjortknappsstora hattar. På en storlek större syns navlingen i hattens mitt tydligare. Kanterna är fortfarande invikta.
Ju större exemplar, desto ”trattigare” hattar, med mer oregelbunden form och tydligare åsar på undersidan.
Skaften, som är brungula och lite buckliga, går djupt ned i mossan.
Svamparna växer i stora klungor.
Härligt, det är bara att ta för sig.

Rensa redan i skogen
Men se upp, det kan växa andra lömska arter mitt i bland läckerheterna. Kolla svamparna noga innan de hamnar i korgen.
Väljer ut de finaste exemplaren, de som är medelstora. Småttingarna och de största gamlingarna som kan vara beska i smaken får stå kvar.
Trots flera nätters frost har de flesta svampar klarat sig från att säcka ihop. Det är hattarna som först tar stryk av kylan – de blir mörkt sladdriga och luktar illa.
Blicken söker hela tiden nya ställen och trattkantarellerna växer verkligen överallt.
Det är just det här som är det allra svåraste – att sluta plocka i tid.

Trattisar kan bli ”tröttisar”
Även om rensningen är enkel så ska varje svamp delas och skärskådas. Ett pyssel som kan ta många timmar hemma vid köksbordet.
Har lärt av tidigare misstag och rensar numera all svamp på plats, då hinner man inte heller plocka för mycket.


Trattkantareller och olika arter av spindlingar växer ofta i närheten av varandra. Flera fall av förgiftningar har förekommit på grund av att man har plockat för slarvigt.


Trattkantareller har ett stort spann vad gäller färg och form.


Frysta trattisar är fortfarande plockbara. Det låter lustigt när de klirrar ner i svampkorgen. Eftersom de är frysta ska de tillagas direkt.
På äldre exemplar grånar de gaffelgreniga åsarna under hatten.


Kalla och varma kårar

Korgarna töms ut på köksbordet. Trattkantareller faller ner i högar
och bildar till sist en enda gigantisk driva.
– Vad har vi gjort?
Det gick ju bara inte att låta bli att plocka.

Det måste ha varit minst 200 liter trattisar som vi kom hem med den gången för snart trettio år sedan.
Trötta, men lyckliga, angrep vi svamparna med borstar och knivar.
Timmarna gick och högen tycktes aldrig krympa.
Fördelarna med torkning av svamp hade vi ännu inte upptäckt.
Enorma mängder förvälldes och kokades ner i omgångar på vedspisen.
Snart var det som att sitta i ett maskinrum på en ångbåt. Värmen från spisen och fuktmolnen från koket förvandlade köket till ett veritabelt inferno.
Syret och orken började sina. John Blund pockade på uppmärksamhet.
Någon gång efter midnatt, när svampberget äntligen sjunkit ihop till en nätt liten hög, hörs plötsligt ett spöklikt hasande ljud från kammaren innanför köket.
– Vad var det?
– Hu, det låter som om det går någon där­inne.
Tystnad – nu med intensivt skärpta sinnen. Nya läskiga ljud.
– Kladafs! Schiu, schiuuumpff.
Ett rejält rassel lyckas befria oss från förlamningen.
På golvet i kökskammaren ligger en ihoprullad tapet.
Vi tittar förvånat på väggen. Fler våder börjar släppa taget uppe vid taket och får alltmer fart vartefter tyngdlagen tar kommandot.
Snart är hela spismursväggen avklädd – naken, het och blank av fukt.
Ja, det var så det gick till när även inredningen fick sig ett oförglömligt svampminne.

FAKTARUTA Den trattformiga hatten fortsätter ner i den ihåliga foten. HATT: 2–6 cm bred. Trattformad och navlad. Mer eller mindre fnasig. Gulbrun till gråbrun. Ljusare vid torr väderlek. Färgen på hattens undersida åldras från gul till grå med allt mer tydliga åsar. Kanterna är ofta oregelbundet vågiga. Köttet ljust, tunt och mjukt. FOT: 4–8 cm hög. Ihålig, oregelbundet tillbucklad och är ofta bredare nedtill. Färgen är gul till brun. Fotköttet är hårdare än hattens. DOFT & smak: Behaglig kryddig doft. Mild och god som tillagad. SPORER: Blekgula. PLOCKNING & RENSNING: OBS! Var noggrann vid plockning. Spindlingar, en del dödligt giftiga, växer ofta tillsammans med trattisar. Rensa gärna på plats, då slipper man en massa jobb när man kommit hem. Ta av fotbasen och dela svamparna. TILLAGNING & FÖRVARING: Utmärkt att torka. Då håller svampen hur länge som helst. Förvaras mörkt i glasburk med tättslutande lock. Det finns mängder av bra recept med trattkantareller på Internet, soppor, grytor, pastasåser, crêpes etcetera. FÖRVÄXLINGSARTER: Rödgul trumpetsvamp (Crateréllus lutéscens) till vänster, är den vanligaste förväxlingssvampen. Också en fin matsvamp. Man ser enklast skillnaden på undersidan av hattarna. Vänstra bilden: Slemmurkling (Leótia lúbrica). Saknar matvärde och är ofarlig. Högra bilden: Gullnavling (Omphálina chrysoph´ylla) är ofarlig och är ingen matsvamp.

Litteratur

Cortin, Bengt (1951): Svampplockarens handbok. Saxon & Lindströms förlag.
Lindblad M. A. (1920): Svampbok. C. E. Fritzes Bokförlags Aktiebolag.
Holmberg, Pelle & Marklund, Hans (2002): Nya svampboken. Prisma.
Nylén, Bo (2000): Svampar i Norden. Natur och Kultur/LT:s förlag.
Persson, Olle & Mossberg, Bo (1994): Kantareller. Wahlström & Widstrand.
Ryman, Svengunnar & Holmåsen, Ingmar (1992): Svampar – en fälthandbok. Interpublishing.
Suber, Nils (1950): I svampskogen. Rabén & Sjögren.
Suber, Nils (1962): Vår svampbok. Rabén & Sjögren.

Övriga artiklar om svamp:

Lärdig känna igen trattkantareller

Goliatmusseronen kan rädda hotade biotoper

Följ med på tryffeljakt